Någon jag aldrig kommer släppa taget om är min barndomsvän. Hon har alltid funnits där för mig och stöttat mig. Jag minns när jag gick i tvåan och de berättade att vi skulle få en ny i klassen och så sa dem att hon skulle flytta in bredvid mig. Så ivrigt satt jag vid mitt fönster och väntade tills jag såg henne och vinkade som tusan. Sen dess har hon varit en utav mina bästa vänner. I 12 jädra år har jag kännt denna människa och hon är så oerhört stark. Jag är så stolt över henne, över oss. Att vi kämpat när vi hade det som sämst och nu mår hyffsat bra och fortsätter kämpa. Jag älskar henne en massa!